Böjträteknik
Metoden att böja trä för olika industriändamål är gammal. Redan under tidigt 1700-tal böjde man i England t.ex. båtspant, genom att värma dem med vattenånga. Böjradien var dock mycket beskedlig, och det var knappast tal om massivträböjning med dagens mått mätt.
Men den böjträteknik som används i dag såg dagens ljus först i början av 1850-talet. Det var den tyske möbelsnickaren, sedemera österrikaren Michael Thonet, som efter att ha börjat med laminering, kom på metoden att i industriell skala massivböja trä. Efter att man upphettat trädetaljerna med het ånga från en upp till sex timmar, beroende på detalj, kan man böja dem i formar, där de sedan får torka från ett dygn för de klenaste detaljerna, till ända upp till 14 dygn för de grövsta. Detta innebär t.ex. att man med en sats formar kan producera i snitt 2,5 stolar per vecka!
Bara några decennier senare, 1861, startade svensken Alexis Westerdahl den verksamhet som senare utvecklades till Gemla. Det skulle dock dröja till början på 1900-talet innan Gemla tog upp tillverkningen av böjträmöbler, eller Wienermöbler som de kallades då. För att kunna lära sig tekniken med massivböjning fullt ut var man tvungen att ta in yrkeskunnigt folk från böjmöbelfabriker i dåvarande Böhmen (nuvarande Tjeckien).
Böjträtekniken är i stort sett densamma som den var för 150 år sedan. Det handlar fortfarande om en mycket stor del hantverk där träets egenskaper styr både arbetstakten och de tekniska gränserna. Möbler i massivböjt trä är ingen löpande-bandprodukt, det är ett avacerat hantverk fortfarande i dag.
Gemla i småländska Diö, strax utanför Älmhult, är idag Sveriges äldsta möbelfabrik. Böjträmöbler för offentlig miljö är fortfarande en del av produktionen.
