Gemla

Jonas Bohlin

Stolen Vilda är resultatet av en snart 40 år lång kärlekshistoria mellan Jonas Bohlin och böjträ. En kärleksaffär som länge såg ut att stanna på det platoniska planet. – "Som elev på Konstfack gjorde jag ett studiebesök på Gemla och blev direkt fascinerad av hur en så brutal teknik kunde resultera i så skira möbler. Sedan dröjde det till mitten av 90-talet innan det var dags för ett eget försök, men av olika anledningar blev det inte av. Jag frågar mig alltid om den här saken verkligen behövs och vad det betyder ekologiskt om den kommer i produktion. Och om den har en form och en konstruktion som håller över tiden. Precis som Thonets klassiska caféstol. Det är först då den blir försvarbar. Häromåret väcktes tanken till liv igen och med hjälp av lite stolsdelar jag hade fått från Gemla vid förra försöket byggde jag en prototyp; tog bort n alla onödiga delar och lade till läder från Tärnsjö för att skapa en dialog mellan olika material. Sedan packade jag ner allt i en kartong och skickade den till Gemla, med en lapp där jag hade skrivit "Ring mig!" Man kan säga att min kärlek blev besvarad och så blev Vilda äntligen till. Stilmässigt ligger väl Vilda så långt man kan komma från min allra första stol, betongstolen Concrete, men lusten att skapa var exakt densamma."

Mats Theselius

De flesta svenska formgivare har en relation till böjträ. Mats Theselius relation är dock lite mer handgriplig än vanligt; som nyutexaminerad från Konstfack kokade han själv trä hemma i sitt kök för att böja det till en prototyp för sin första aluminiumfåtölj.

– "Alla formgivare har ju gett sig på böjträ, från Josef Hofmann, Walter Gropius och Mies van der Rohe till Peter Celsing och Uno Åhrén. Hela världen vimlar av gamla böjträstolar. Jag minns en resa till Egypten i början av 80-talet; vart vi än kom så fanns den klassiska caféstolen av böjträ, blästrade av ökensanden i kanske hundra år, vackert nötta och fortfarande helt användbara. Håller hur länge som helst. Så det är klart att jag också ville försöka. Tekniken är ju rätt speciell. Ett tag var jag orolig för att Gemla och böjträ hade räknats bort som en möjlighet; att man hade bestämt sig för att det inte längre gick att tillverka säljbara möbler av böjträ på ett hantverksmässigt sätt i Sverige. Därför känns det bra att försöka bevisa motsatsen med min nya fåtölj."

Front

Utgångspunkten för Fronts arbete är varken formen eller funktionen utan en vilja att berätta, där det färdiga resultatet bjuder den lyhörde användaren på en historia om fabrikerna, maskinerna och människorna. Om tiden och platsen. - "Gemla är ju det sista företaget i Sverige som behärskar konsten att tillverka möbler av massivt böjträ. För oss känns det därför både roligt och angeläget att få vara en del av dess framtid. Vid fabriken i Diö finns en över 150 år gammal hantverkstradition bevarad i alla de tusentals formar som genom åren har använts. Vi såg en möjlighet att skapa en möbel som kommunicerar denna historia genom att återanvända en del av dessa gamla formar, bland annat från deras wienerstolar från 1900-talets början. Genom att sätta ihop formerna på ett nytt sätt och komplettera med nya material ska det synas att det är en Gemla-möbel, med alla dess kännetecken, men gjord för idag."

Lisa Hilland

"High touch" möter "high tech". Traditionell böjträtillverkning möter 3D-rendering och utskrift av tredimensionella modeller i full skala. I skärningspunkten föds nya formar, och nya former, signerade Lisa Hilland:

– "Jag vill hitta en balans mellan muskelstyrka och maskinkraft; mellan det traditionella hantverket och modern tillverkningsteknik så att människor har råd att köpa och råd att använda mina möbler, samtidigt som de måste vara både ekonomiskt och etiskt försvarbara att producera. Jag har alltid tyckt att Gemlas möbler är så himla fina och funderade länge på vad jag skulle kunna göra tillsammans med dem. De förvaltar ju ett kulturarv inom både arkitektur, formgivning och hantverkskunnande. Dessutom är de ett föredöme när det gäller långsiktig hållbarhet. Möbler som åldras med värdighet och som kan gå i arv, från generation till generation. Min utmaning har varit att designa en stol som är lite mer samtida genom att tänja på gränsen för vad böjträt mäktar med, både när det gäller utseende och tillverkningsmetod. Att få ut så mycket form och funktion som möjligt ur så lite material som möjligt."