Uno Åhrén på Gemla
Stockholmsutställningens bostadsavdelning 1930 var uppbyggd kring ett program med stark social orientering; de främsta krafterna bakom detta var arkitekterna Gunnar Sundbärg och Uno Åhrén. I ett par villalägenheter användes billiga seriemöbler från Gemla. På en särskild avdelning för standardmöbler, de flesta framkomna genom en tävling, visades vid sidan av experiment, främst då stålrör.
Gemla hade för sitt deltagande i Svenska Slöjdföreningens tävling och i Stockholmsutställningens avdelning för seriemöbler engagerat honom, som gjort såväl moderniseringar av äldre modeller, som några nya typer av stoppmöbler med ställbar rygg och en kombinationsmöbelserie med standardiserade enheter. Det är särskilt den stora affischen med möbler som Gemla tryckte upp 1930 som intresserar. Vilka stolar och möbler hade Uno Åhrén lagt sin hand vid? Några frågetecken kan ha rätats ut, men många frågor återstår. Boken om ”Uno Åhrén. En föregångsman inom 1900-talets arkitektur och samhällsplanering”, av forskaren och författaren Eva Rudberg som kom ut 1981, berättar att han var ”en innovatör och idéspridare och en flitig skribent som stod i frontlinjen för de nya ofta kontroversiella strömningarna”. Hon fortsätter: ”Bostadsfrågan engagerade honom starkt och han bidrog med både utredningsmaterial och bostäder till Stockholmsutställningen 1930”. Han var de kommande årtiondena banbrytande och aktiv, både som stadsplanechef i Göteborg, som chef för Svenska Riksbyggen under 1940-talet och som statlig utredare kring våra bostäder och hur vi ville att städerna skulle se ut. Eva Rudberg skriver att Uno Åhrén blev den första professorn i stadsbyggnad i Sverige. ”Historien om Uno Åhréns verksamhet är en bit av 1900-tal-ets arkitektur- och planeringshistoria.” Uno Åhréns egen debattbok ”Arkitektur och Demokrati” kom ut på Kooperativa Förbundets Bokförlag. Det är spännande att konstatera att en sådan genialisk person har haft ett så stort inflytande på Gemlas utveckling.
